Hösten har gått och nu är det midvinter

 Det var då sjutton vad tiden går fort, midvintersolståndet är nära förestående och sen går vi som tur är mot ljusare tider. Mina skogspromenader har varit försvinnande få de senaste veckorna och nu börjar jag tydligt känna av hur beroende jag är av dem. Just idag är det regn och ishalka så dagens promenad  får bli på asfalterade vägar här i samhället, inte kul men motionen som sådan är nödvändig. 

Mina tankar under hösten, eller förresten hela året, har varit detta med föreläsningarna. Himmel vad många timmar jag lagt ner på dessa powerpointbilder. Ändå är jag inte nöjd för jag är asdålig på att göra egna diagram och grafer. Jag ser ju att andra föreläsare har mycket snyggare presentationer, fast å andra sidan, så har de hjälp inom sitt företag/är svinduktiga på att använda heeela powerpoints möjligheter. Jag har mer fokuserat på texter och på mina föreläsningsanteckningar. Jag försöker tänka på att budskapet ska nå fram och det verkar som om det gör det till min stora glädje. Men det skulle ändå inte skada med lite snyggare bilder. 

En och annan naturbild har det ju blivit mellan varven förstås. Håll till godo 😀

Ute på äventyr med Kim, denna dag till Immens badplats. Kaffe och gofika smakade minsann.

Alltså, det här med stenar, hur mycket kan man inte fundera kring det ämnet?

Placering!

Älgjävlafakkinglusflugor 😱

Sånt man hittar i skogarna kring Loka Brunn.

Sparktallen vid Loka Brunn, här mätte sig de rediga karlarna med varandra om vem som kunde sparka högst. Gustav III ska visst ha karvat i tallen. 

Ute på tur med Noravandrarna, här i Pershyttan. 

En tur till Kärleksudden i Filipstad, en trevlig promenadväg längs en gammal banvall. Tyvärr var jag ensam på promenaden, men vågade mig ändå på att smyga ut till udden.  

Kaffe med mera slank ner tillsammans med Friluftsfrämjandet i Karlskoga. Gott!!

Vad ska jag gööööra? Var lite åjäckschlig så jag köpte ett pussel med 1000 bitar, vi får väl se hur detta ska avlöpa...

Jamen då drar vi väl igång hösten då!

 Denna sommar har väl gått till historien som den mest vimsiga. Först värmen, sen regnet. För min egen del så satt jag inne vid datorn och jobbade med Gotlandsstövareföreningens RAS-dokument under värmeperioden, när det var avklarat kom regnet. Nu på sluttampen har det varit en riktigt fin höst och nu väntar jag bara på färgerna och på att älgflugorna ska dööööö. 

Så värst många äventyr har det inte blivit av förklarliga skäl, sen är jag ju urdålig på att komma ihåg att fotografera också. Men här kommer i alla fall några smakbitar. 

Jag och Örebro-Eva hamnade på Kulturcentrum Berget i Degerfors, hatten fick följa med hem 😎

Jag var med på en guidning med temat myter kring midsommar, som bonus blev det provsmakning av godsaker från Kungsörstrakten. En härlig kväll med mycket matnyttigt med andra ord. 

Till slut blev det av! Jag och syster Kim kom äntligen iväg för att besöka moster Lilly, inte en dag för tidigt. Här sitter moster Lilly, våra kusiner Tomine och Thomas och min syster Kim. 

En härlig runda på Brattforsheden. Här har man naturvårdseldat, se så exakt brandlinjen går! 

På väg upp mot Salbo Knös finns dessa pinnar. Man har borrat hål i stenen och sen satt dit pinnarna, undrar varför?

Hemliga ön i Kärvingeborn. Den som vet något om den får gärna höra av sig, jag är idel öra. 

En skarp Dropptaggsvamp! En nyckelart och väldigt speciell. Sågs på svampexkursionen i Gårdsjötorp som vi på PRO-kursen Natur och Kultur i Örebro Län fick oss tillgodo. 

Se så små, söta och oskyldiga vi var! Idag är vi väl bara söta kan jag tro 😁 

Hittade denna när jag gick igenom pappas och mammas lådor med foton. Går på batterier och är till salu 😊

Jag lovade ju att visa bilen när den var möblerad för bilcamping. Det får bli till våren, jag plockade ur allt då jag städade bilen och nu blir det nog ingen mer resa för mig i år. Men nästa år är jag redo och ska då förstås föreviga både bilen och resorna. 

Högbergsfältet. Eller fy f..n vad folk har slitit ont!

 Ännu en guidad tur, denna gång på Högbergsfältet utanför Persberg. Vädermässigt kunde dagen inte ha varit bättre, lagom varmt, sol och inga mygg. Perfekt för en tur med andra ord. 

Turen var på ca 2 km med intressanta stopp längs vägen. Runt hela Högberget har det funnits backstugor ingrävda i berget. Förstå vad kallt och fuktigt det måste ha varit. Men nöden har ingen lag som det heter och folk behövde ju ha mat och husrum. Jag kommer inte ihåg hur många människor som bodde och arbetade här, men många var det för det finns ett otal gruvor i och runt berget. Sen hade man ju djur, odlingar, barn och en massa annat så det måste ha varit snudd på storstadsstämning här, tänk bara på ljudet från arbetet i alla gruvorna. Vagnar med malm som kördes, stånggång som gick dygnet runt mm osv. Lugn och ro var nog en bristvara för de som inte kunde åka härifrån. Det är skillnad mot för idag när man kan gå runt berget och förundras och njuta.

Guiden berättade om två händelser, lika tragiska bägge två. Den ena handlade om en man som omkommit i gruvan och när arbetskamraterna skulle bära den döde hem till den gravida hustrun så kunde de inte med att knacka på utan lämnade säcken med mannens kropp utanför dörren. Vilken otrolig chock! Kanske (förhoppningsvis) är inte historien sann, men den kunde ha varit. 

Den andra händelsen handlade om att det rasade i en av gruvorna, tre män fanns där varav en av dem undkom oskadd. De två andra blev kvar i rasmassorna och kunde inte grävas fram. Då kom man överens med en av männen att man skulle vattenfylla gruvan.... Det går inte att föreställa sig nåt så hemskt!

Sen var det ju det där med Tilas Stoll. Jag tänkte först inte gå in men guiden övertygade mig om att det fanns spänger och att det var säkert. Jag tänkte att va fan... Kunde Alice Cooper så kan väl jag. Så jag följde med in, lite ångestandning men det var det värt. Vackert och farligt som bara den. Efteråt fick jag reda på att Alice Cooper nog inte varit där själv utan bara sett foton... Snopet, men jag fick ju min upplevelse i alla fall. 

I slutet på vandringen kom vi ner efter sjön Yngen. Så otroligt vackert det var, vykortsvyer hela vägen. Väl framme vid slutet av vandringen kunde man köpa varmkorv, gott fika och gott kaffe, det satt som en smäck! 

På vägen tillbaka till bilen låg en timmervälta, man hade fällt rejält grova granar och bland annat en som hade en stjärna i stammen. Undrar hur sånt kommer sig?

Till Högbergsfältet ska jag återkomma, det fanns en massa stigar åt alla håll och nyfiken som jag är så vill jag veta vart de leder. Sen lockar det ju att ta med en termos med kaffe och sen sitta nere vid sjön och bara ha det bra. Sällskap? Ja tack 😍

Vacker vy från parkeringen vid kapellet

Ingången till en backstuga ingrävd i berget

Ett av mååånga gruvhål

Suddigt foto pga mina skakiga händer. Men här bodde i alla fall en kvinna fram till på 30-talet, tror jag det var.

På väg in i Tilas Stoll 😱

Lite häftig var det ju!

Vyn!

Den här vyn med!

Granen med stjärna i stammen. Tänkt att uddarna är så jämnt och perfekt fördelade, vackert!

Fäntjärnskogen

Naturskyddsföreningen i Västernärke anordnade en bussresa till Fäntjärnskogen med guidning av Sebastian Kirppu. Han kan verkligen sin skog! Vi fick se en massa olika lavar och mossor, tjäderträd och gamla gamla tallar. Hela dagen var en upplevelse skulle man kunna säga. Personligen så är jag inte speciellt intresserad av lavar och kryp och kräl, men det är ändå intressant när någon kan visa vart de växer, kan låna ut en lupp så man ser hur de ser ut och sen förklara hur viktiga de är. 

Här bär det av över mossen in mot Fäntjärnskogen

Den där naturtypen där man bara vill lägga sig ner och andas. Den ni vet...

Tallen är 650 år gammal och är ca 5 meter i omkrets.
Den lever fortfarande. Jag är säker på att det är en Ent! 

 

En så underbart vacker låga, massor av mossor och lavar och insekter lever här.

Så var det ju det där med stenbumlingar då, fantasin skenar kring vem som bodde (bor?) här. 

Stubbe med hatt

Den här tallen har stått kvar genom åtta! skogsbränder. 

Ja, här får ni ju tänka själva... Sebastian sa att trädet kallades för fitträdet 😲
Fast egentligen har tallen råkat ut för Tallkräfta och inget annat😜 

Gamla träd i Trystops ekäng

 När jag är ute och går kommer jag ofta på mig att stanna vid gamla träd, ofta fotar jag dem också. Det är något vördnadsbjudande över dem och man riktigt känner att trädet varit med under långliga tider och att de sett och hört en massa saker. Det var säkert inte för inte som J.R. Tolkien tog med gamla träd som karaktärer, de där Enterna ni vet. 

PRO har en kurs som heter Natur och Fritid i Örebro län, den kursen har jag gått nu i år och denna gång gick resan till Trystorps Ekäng, sydöst om Örebro. Vi blev guidade runt en jättefin slinga, där fanns det mycket att se och förundras över. Vi kom just i rättan tid för att se alla utslagna vitsippor i backarna, få saker är vackrare. Vi hittade också ett bestånd med Vätteros, de saknar klorofyll och är en snyltrotväxt, alltså en parasitväxt.  https://gronarader.se/natur/skogsfru-tallort-vatteros/

En gammal död ek. Ser ni kvinnan? 

Den sista granen.... 

Kan det vara granbarkborre, fast på ek?

Vätterosen snyltar på trädrötter från bl a hassel, asp och poppel.

Förfall

 På tal om det där med gå fort i naturen. Jag var ute och letade geocacher och en av dem fanns i en varggrop längs en mountaibikeled. Vad fasen är nöjet med att cykla som idioter i naturen. De kan ju inte hinna se ett dugg mer än marken precis framför cykeln. En utmaning är förstås att cykla så fort det går i utmanande terräng, men då kunde de väl hålla sig i en grusgrop eller nåt. Ringklocka är tydligen en dyr investering förstår jag. Jag har lärt mig att inte gå på MTB leder utan ögon i nacken, att tro att ett litet plingeling skulle vara en förvarning händer inte, de förvarnar inte utan kommer susande i högsta fart. Jag, mig, mitt och mina ni vet....

I alla fall. Efter att jag tagit ett par geocacher tog jag en liten promenad längs en skogsväg som ledde till ett gammalt torpställe, det enda som fanns kvar var en ladugårdsruin med en stooor klibbal (?) och en avbruten björk i. Husgrunden var uppmärkt med en kulturmiljöstubbe, undrar om man tänker ta bort träden? En liten bit längre bort fanns karossen av en Cittra (tror jag). Jag tog en extra bild på dörren för den hade fått så fina färger, ett riktigt konstverk. 

När jag nu ändå håller på och retar mig på saker. Börjar med mig själv. Jag hade räknat ut i vilken ordning jag skulle göra inläggen så att de skulle komma kronologiskt rätt. Gjorde jag det? Nej, det gjorde jag inte. Så nu får ni läsa baklänges 😄

Sen tänker jag reta mig på att jag inte kan bestämma i vilken ordning fotona ska komma när jag lägger upp fler än ett. Eller, man kan säkert men jag har inte hittat var/hur man gör det, tipsa gärna. Samma sak när jag gör ett collage för att inte alla foton ska komma i en lång rad och hur fasen får man till att ett foto t ex  håller sig på vänster sida och texten kommer på höger sida, jag bara undrar. Många saker att fundera på finns det.....

Brattheden

 Här fick jag vara med om en snabb vandring minsann. Det gick undan såpass att jag knappt vågade titta åt sidan från stigen för jag hade fullt sjå att hänga med i det höga tempot. Helt ärligt, varför ska det gå så fort? Man hinner ju inte titta på naturen, inte höra fåglarna, inte känna dofter eller se vackra och förunderliga saker. Visserligen är det gött att bättra på konditionen men om man ska skena som om man ska med en buss så är det verkligen ingen njutvandring, för mig i alla fall. Jag hängde med som ett annat släpankare men jag hängde med i alla fall. En vandring som skulle vara ca 7-8 km blev i själva verket 10 km. Jäklar vad slut jag var när jag kom hem, dagen efter med kan jag tillägga. 

Fast till Brattheden ska jag återvända och då gå i väldigt mycket lugnare takt, kanske tar jag till och med och åker bil lite närmre det jag vill se. För jag vill ju uppleva saker, inte träna. 

En av de ställen jag vill se närmare på är Kittelfälten, ett gäng dödisgropar på en tallhed, väldigt speciellt. I efterhand såg jag att det även finns en massa geocacher i området, några av dem ska jag nog kunna klämma. Vill nån hänga på så välkommen, bara roligt med sällskap 😍

Brattfors Brandfält med gränsstenar, ett av ställena som ska ses på i lugn och ro